vattenfrida

Sedan förra gången jag skrev så har det hänt väldigt mycket.
Jag har städat, sjungit på gustjänst och pluggat. I går, söndag, så planerade jag min komfirmationsmiddag som jag ska ha för släkten. Jag vet vilka kläder jag ska ha, vilka som kommer, vart vi ska sitta och vad vi ska äta. Men en sak kan jag inte bestämma mig för. Dukningen. Jag älskar att duka, men när det gäller det här tillfället så kan jag inte bestämma mig. Jag tror att det blir mörk blå, svart eller brun eftersom att jag ska servera Tapas.

I morse vaknade jag ungefär en kvart innan vi skulle gå upp, av att Maj-Doris stod och jamade utanför min dörr när jag sov som bäst. Hon är van vis att hela familjen ska vara runt henne och gosa med henne. När vi inte är det så blir det surt för oss.
Mörgonen fortsatte sedan med att jag klädde på mig, åt frukost och sminkade mig.
Min mamma är på kurs så pappa fick hjälpa min lillasyster att fixa håret. Det gick förståss inte, så då fick jag hjälpa henne. Vilket tog hela morgonen. En del pappor ska helt enkelt inte hjälpa sina döttrar med håret. Det har jag klärt mig genom åren.

När jag kom till skolan så var det nästan tomt. Jag brukar komma dit runt halv åtta.
På läsningen så läste jag ungefär fem sidor i boken. På spanskalektionen så fick jag resultatet på ett litet förhör som vi hade förra veckan. Jag fick sex av åtta rätt.

Eftersom att jag räddade min lillasysters hår på morgonen så glömde jag att packa ner jympakläder i väskan.
Det var dumt av mig, men i bland så måste man rädda sin syster.

Nu skriver jag i min blogg och sedan ska jag åka till Vendelsö kyrka för att sjunga och spela piano.
Efter det ska jag hem och hjälpa min syster igen med morgondagen.